Nynorskordboka
vallak
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein vallak | vallaken | vallakar | vallakane |
Opphav
gjennom tysk; frå eldre slavisk vlachu ‘person frå Valakia’Tyding og bruk
kastrert hingst, jelk, gjeldhest