Nynorskordboka
utprega
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| utprega | utprega | utprega | utprega |
Opphav
etter tyskTyding og bruk
i svært stor grad;
særmerkt, typisk, tydeleg
Døme
- ein utprega storby;
- osten har ein utprega smak