Nynorskordboka
stunde
stunda
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å stundaå stunde | stundar | stunda | har stunda | stund!stunda!stunde! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| stunda + substantiv | stunda + substantiv | den/det stunda + substantiv | stunda + substantiv | stundande |
Opphav
norrønt stundaTyding og bruk
- hike, lengte, trå etter
Døme
- stunde heim;
- stunde etter noko
- nærme seg ei viss tid;lakke, lide
Døme
- det stundar mot vår;
- det stundar til jul