Nynorskordboka
rubin
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein rubin | rubinen | rubinar | rubinane |
Opphav
frå mellomalderlatin, av latin rubeus ‘raud’Tyding og bruk
raud edelstein
Døme
- blodraude rubinar
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein rubin | rubinen | rubinar | rubinane |