Nynorskordboka
ròtne, rotne
ròtna, rotna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å rotnaå rotne | rotnar | rotna | har rotna | rotn!rotna!rotne! |
| å ròtnaå ròtne | ròtnar | ròtna | har ròtna | ròtn!ròtna!ròtne! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| rotna + substantiv | rotna + substantiv | den/det rotna + substantiv | rotna + substantiv | rotnande |
| ròtna + substantiv | ròtna + substantiv | den/det ròtna + substantiv | ròtna + substantiv | ròtnande |
Opphav
norrønt rotna; av ròtenTyding og bruk
bli ròten, gå i oppløysing;
morkne
Døme
- maten ròtnar;
- trestubben ròtnar
Faste uttrykk
- ròtne på rotgå i oppløysing;
forfalle- skogen ròtna på rot