Nynorskordboka
planet
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein planet | planeten | planetar | planetane |
Opphav
norrønt planéta; frå gresk ‘vandrar’Tyding og bruk
- himmellekam som går i fast bane rundt ei stjerne og får lys frå henne
Døme
- få eit slag midt i planeten