Nynorskordboka
motstandsdyktig
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| motstandsdyktig | motstandsdyktig | motstandsdyktige | motstandsdyktige |
Tyding og bruk
som har motstandskraft;
haldbar;
immun, resistent
Døme
- motstandsdyktige bakteriar;
- verktøyet er motstandsdyktig mot rust;
- dei var motstandsdyktige mot sjukdomen