Nynorskordboka
messing
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein messing | messingen | messingar | messingane |
Opphav
norrønt mersing, messingTyding og bruk
- legering av kopar og sink
Døme
- dørbeslag av messing
- samnemning for blåseinstrument av metall i eit orkester
Faste uttrykk
- blanke messingennakne huda (på folk)