Nynorskordboka
konsekvent
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| konsekvent | konsekvent | konsekvente | konsekvente |
Opphav
frå latin , av consequi ‘følgje med’Tyding og bruk
- i samsvar med visse prinsipp;
Døme
- ein konsekvent praksis
- brukt som adverb:
- handle konsekvent
- som tenkjer eller handlar logisk
Døme
- ein konsekvent person