Nynorskordboka
avslutte
avslutta
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å avsluttaå avslutte | avsluttar | avslutta | har avslutta | avslutt!avslutta!avslutte! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| avslutta + substantiv | avslutta + substantiv | den/det avslutta + substantiv | avslutta + substantiv | avsluttande |
Opphav
gjennom bokmål, frå dansk; truleg etter tyskTyding og bruk
Døme
- avslutte den politiske gjerninga si på ein verdig måte;
- møtet blir avslutta med ein song;
- avslutte ein rekneskap
- brukt som adjektiv
Døme
- ei avslutta gruppe