Nynorskordboka
kaut
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| kaut | kautt | kaute | kaute |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| kautare | kautast | kautaste |
Opphav
truleg av nederlandsk kouten ‘prate’Tyding og bruk
kry, ovmodig
Døme
- kaute karar;
- vere kaut på det