Nynorskordboka
innmark
substantiv hokjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ei innmark | innmarka | innmarker | innmarkene |
Tyding og bruk
mark (1, 2) som ligg nær ein gard, ofte inngjerda og dyrka;
motsett utmark
Døme
- garden var på 200 mål innmark