Nynorskordboka
himle 2
himla
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å himlaå himle | himlar | himla | har himla | himl!himla!himle! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| himla + substantiv | himla + substantiv | den/det himla + substantiv | himla + substantiv | himlande |
Opphav
av himmelTyding og bruk
- om lufta: klarne, bli lys
Døme
- det himla opp med vêret
- rette auga oppover som uttrykk for gudsfrykt eller for at ein gjev seg heilt over eller liknande;jamfør himlande (2)
Døme
- han himla med auga da han høyrde prisen