Nynorskordboka
hall 4
substantiv inkjekjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| eit hall | hallet | hall | halla |
Opphav
norrønt hallr mTyding og bruk
- hallande, skakk eller skeiv stilling
Døme
- stå på hall
Døme
- frampå hallet mot sjøen