Nynorskordboka
årvak, årvaken
adjektiv
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
årvak | årvakt | årvake | årvake |
årvaken | årvakeårvakent | årvakne | årvakne |
gradbøying | ||
---|---|---|
komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
årvakare | årvakast | årvakaste |
() | () | () |
Opphav
norrønt árvakr av ár ‘tidleg’Tyding og bruk
- tidleg vaken om morgonen
- som følgjer nøye med, vaken, skarp
Døme
- han var årvak som ein hauk