Nynorskordboka
brun 2
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| brun | brunt | brune | brune |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| brunare | brunast | brunaste |
Opphav
norrønt brúnn; samanheng med brenne (1Tyding og bruk
- som har ein farge som jord (og som er ei blanding av svart, raudt og gult)
Døme
- brun saus;
- ha brunt hår og brune auge;
- vere brun og vêrbarka i huda
- om person: med medfødd mørk hudfarge;jamfør kvit (2) og svart (2, 2)
Døme
- eg vart kjend med brune barn på skulen
- prega av nazistisk ideologi;jamfør brunskjorte
Faste uttrykk
- brun kafékafé med tradisjonelt interiør, særleg vitja av stamgjester