Nynorskordboka
trass 1
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein trass | trassen | trassar | trassane |
Opphav
frå lågtyskTyding og bruk
sta (2) og stri (2, 3) haldning;
Døme
- vise trass;
- gjere noko på trass
Faste uttrykk
- på trassberre av einvise eller for å terge;
utan god grunn- gjere noko på trass;
- somle på trass