Nynorskordboka
tid 2
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| tid | tidt | tide | tide |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| tidare | tidast | tidaste |
Opphav
norrønt tíðr ‘sedvanleg’Tyding og bruk
som går føre seg ofte;
mest som førsteledd i samansetningar eller i superlativ:
Døme
- det tordnar tidast og hardast i tropane
- som adverb; jamfør tidt
- folk gløymer tidast dette