Nynorskordboka
snø 2, snøe
snøa
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å snø | snør | snødde | har snødd | snø! |
| har snøtt | ||||
| å snøaå snøe | snøar | snøa | har snøa | snø!snøa!snøe! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| snødd + substantiv | snødd + substantiv | den/det snødde + substantiv | snødde + substantiv | snøande |
| snøtt + substantiv | ||||
| snøa + substantiv | snøa + substantiv | den/det snøa + substantiv | snøa + substantiv | |
Opphav
norrønt snjóvaTyding og bruk
kome nedbør som snø (1
Døme
- det snødde jamt og tett;
- når det snør og stormar som verst
Faste uttrykk
- snø igjenbli fylt med eller dekt av snø
- vegen snødd igjen
- snø innebli isolert på grunn av sterkt snøfall
- de snødde inne på hytta
- snø nedbli dekt av snø
- hytta var heilt snødd ned