Nynorskordboka
blygjast
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum |
|---|---|---|---|
| å blygjast | blygjest | blygdest | har blygst |
Opphav
norrønt blýgjastTyding og bruk
bli eller vere blyg
Døme
- blygjast av noko;
- han blygdest for venene sine
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum |
|---|---|---|---|
| å blygjast | blygjest | blygdest | har blygst |