Nynorskordboka
blunde
blunda
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å blundaå blunde | blundar | blunda | har blunda | blund!blunda!blunde! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| blunda + substantiv | blunda + substantiv | den/det blunda + substantiv | blunda + substantiv | blundande |
Opphav
norrønt blunda, av blundr; jamfør blundTyding og bruk
- late eller halde att auga
Døme
- blunde med det eine auget
- sove lett ei lita stund
Døme
- ho blunda ikkje eitt sekund