Nynorskordboka
bisne
bisna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å bisnaå bisne | bisnar | bisna | har bisna | bisn!bisna!bisne! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| bisna + substantiv | bisna + substantiv | den/det bisna + substantiv | bisna + substantiv | bisnande |
Opphav
norrønt býsnaTyding og bruk
- sjå på med nyfikne eller undring;
Døme
- folk bisna og glodde på framandkaren
- undre seg, bli forundra