Nynorskordboka
pinleg
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| pinleg | pinleg | pinlege | pinlege |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| pinlegare | pinlegast | pinlegaste |
Opphav
av pine (1Tyding og bruk
- som ein kjenner seg brydd ved;flau, plagsam, lei
Døme
- ein pinleg situasjon
- brukt som adverb:
- ein pinleg dårleg innsats
- brukt som forsterkande adverb: særs, svært
Døme
- vere pinleg nøyen med arbeidet