Nynorskordboka
hæken
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| hæken | hækehækent | hækne | hækne |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| hæknare | hæknast | hæknaste |
Opphav
norrønt hækinn ‘grådig’; jamfør håkTyding og bruk
Døme
- hæken etter mat