Nynorskordboka
arte
arta
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å artaå arte | artar | arta | har arta | art!arta!arte! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| arta + substantiv | arta + substantiv | den/det arta + substantiv | arta + substantiv | artande |
Opphav
av artFaste uttrykk
- arte segutvikle seg, ovre seg
- det arta seg betre enn venta;
- vi anar ikkje korleis det vil arte seg;
- samspelet kan arte seg svært ulikt;
- arte seg vel