Nynorskordboka
ane 2
ana
verb
kløyvd infinitiv: -a
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å anaå ane | anaraner | ante | har ant | an! |
| anar | ana | har ana | an!ana!ane! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| ant + substantiv | ant + substantiv | den/det ante + substantiv | ante + substantiv | anande |
| ana + substantiv | ana + substantiv | den/det ana + substantiv | ana + substantiv | |
Opphav
frå lågtyskTyding og bruk
ha ei (veik) kjensle av;
ha ein tanke om;
ha kjennskap til
Døme
- eg aner ikkje kvar dei er;
- ane uråd;
- du aner ikkje kor trøyttande det er;
- eit eventyr ein berre aner konturane av
- ha mistanke om
- det ante meg at du ville kome
Faste uttrykk
- ane fred og ingen farevere heilt ubudd på noko som hender