Nynorskordboka
einstøing
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein einstøing | einstøingen | einstøingar | einstøingane |
Opphav
norrønt einstǿðrTyding og bruk
lite sosial person som trivst best aleine;
Døme
- romanen handlar om ein einstøing utan vener eller familie;
- allereie som barn vart han sett på som ein einstøing