Nynorskordboka
valke
valka
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å valkaå valke | valkar | valka | har valka | valk!valka!valke! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| valka + substantiv | valka + substantiv | den/det valka + substantiv | valka + substantiv | valkande |
Opphav
norrønt valka ‘drive fram og attende’Tyding og bruk
gni eller stampe vått ulltøy for å få det til å filtre seg saman slik at det blir tettare og sterkare;
Døme
- valke vadmål