Nynorskordboka
uforskamma
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| uforskamma | uforskamma | uforskamma | uforskamma |
Opphav
etter lågtysk; samanheng med skamTyding og bruk
- skamlaus, frekk, uhøfleg (med vilje)
Døme
- uforskamma åtferd
- brukt som adverb:
- svare uforskamma
- brukt som forsterkande adverb: i misunningsverdig høg grad
Døme
- sjå uforskamma ung ut;
- ho er uforskamma sprek for sine 90 år