Nynorskordboka
blund
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein blund | blunden | blundar | blundane |
Opphav
norrønt blundrTyding og bruk
kortvarig, lett søvn
Døme
- få seg ein blund
Faste uttrykk
- blund på augadet å sove;
søvn- han hadde vore utan blund på auga heile natta