Nynorskordboka
pioner
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein pioner | pioneren | pionerar | pionerane |
Opphav
av fransk pionnier ‘nybyggjar’, av pion ‘fotsoldat’Tyding og bruk
- person som står i spissen for ei utvikling og går nye vegar;
Døme
- pionerane i arbeidarrørsla
- soldat i ingeniørvåpenet