Nynorskordboka
lasaron
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein lasaron | lasaronen | lasaronar | lasaronane |
Opphav
frå italiensk , opphavleg ‘fattig, spedalsk person’, av det bibelske namnet LasarusTyding og bruk
fillete, forkomen person;