Nynorskordboka
krave
krava
verb
kløyvd infinitiv: -a
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å kravaå krave | kravar | krava | har krava | krav!krava!krave! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| krava + substantiv | krava + substantiv | den/det krava + substantiv | krava + substantiv | kravande |
Opphav
opphavleg ‘bli fast’; samanheng med kraft (1Tyding og bruk
- om vatn: byrje å fryse til
- om elv: bli demd opp av snø og is