Nynorskordboka
konstant 2
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| konstant | konstant | konstante | konstante |
Opphav
frå latin , av constans; sjå konstansTyding og bruk
- som ikkje endrar seg;fast, jamn
Døme
- ei konstant plage;
- halde temperaturen konstant
- brukt som adverb: alltid, stadig
Døme
- ho var konstant deprimert