Nynorskordboka
hindring
substantiv hokjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ei hindring | hindringa | hindringar | hindringane |
Tyding og bruk
- det å hindre eller bli hindra
Døme
- hindring av trafikken
- noko som hindrar
Døme
- møte hindringar;
- leggje hindringar i vegen for nokon