Nynorskordboka
forbinde
forbinda
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å forbindaå forbinde | forbind | forbatt | har forbunde | forbind!forbitt! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| forbunden + substantiv | forbunde + substantiv | den/det forbundne + substantiv | forbundne + substantiv | forbindande |
Opphav
frå lågtysk ‘binde for, om’Tyding og bruk
- leggje forbinding om;bandasjere
Døme
- forbinde eit sår
- binde eller knyte saman
Døme
- brua forbind øya med fastlandet;
- dette var noko vi forbatt med byen;
- Selbu har folk forbunde med selbuvottar