Nynorskordboka
flaum
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein flaum | flaumen | flaumar | flaumane |
Opphav
norrønt flaumr; samanheng med flyte (1Tyding og bruk
- høgare vasstand enn normalt i vassdrag eller innsjø;svært stor vassføring
Døme
- det er flaum i elva;
- flaumen kom heilt uventa
Døme
- eit dikt med flaum