Nynorskordboka
einvis
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| einvis | einvist | einvise | einvise |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| einvisare | einvisast | einvisaste |
Opphav
jamfør vis (2Tyding og bruk
som handlar ut frå eigne overtydingar og ikkje lèt seg påverke av andre;
som er overbevist om at ein sjølv veit best;