Nynorskordboka
dualis
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein dualis | dualisen | dualisar | dualisane |
Uttale
duaˋlis eller duaˊlisOpphav
av latin duo ‘to’Tyding og bruk
i somme språk: grammatisk form som viser at det er tale om to;
Døme
- norrønt har dualis